Anf. 131 SVEN BERGSTRÖM (c):

Fru talman! Det här är ett betänkande om folkhälsopolitik, och jag vill avsluta med några minuter för att komplettera allt det kloka som har sagts under debattens gång med några synpunkter som jag tycker ändå inte har kommit fram riktigt, nämligen vikten av motion, friluftsliv och idrott och dess betydelse för folkhälsan.

Det är ingen tvekan om att fysisk inaktivitet vid sidan av rökning är den stora boven när det gäller ohälsan i vårt land i dag. Vi vet att den uppväxande generationen i ökad utsträckning ägnar sig åt tv-spel och dataspel, sitter stilla alldeles för mycket och rör sig alldeles för lite. Ända ned till tolv års ålder går i dag barn på sjukgymnastik eftersom de har fått belastningsbesvär. Musklerna är svaga, knäna värker och 17-åringar har diskbråck. Denna ohälsa kostar samhället flera hundra miljoner årligen. På många skolor har antalet idrottstimmar minskat under den senaste tioårsperioden, och det här bidrar också till den här utvecklingen.

Jag och Centerpartiet har under många år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är just detta att idrottslärare, forskare och läkare rapporterat samma sak: att elevernas fysiska status blir allt sämre. Och vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för att nå ett bra resultat i skolan.

Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade just till bristande motion. Dessutom vet vi att en bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan.

Mycket av motionerandet kan göras där det finns grönområden. Därför är grönområdena ohyggligt viktiga, inte minst i de stora tätorterna. Det måste vi tänka på när vi planerar bostadsområden, så vi inte bara lägger ut asfalt. Grönområden har ett jättestort värde även för avkoppling, vilket också är positivt för människors välbefinnande, och det påverkar folkhälsan positivt.

Jag har noterat att Svenskt Friluftsliv just nu bedriver en kampanj som är värd att bejaka och uppmuntra. Det ligger väldigt mycket i den offensiv som de just nu driver för en nationell strategi för att alla barn och ungdomar ska få tillgång till friluftsliv och fysisk aktivitet i större utsträckning. Det är dags att tydliggöra och tydligare värdesätta friluftslivets betydelse för samhället.

I propositionen för förnyad folkhälsopolitik som riksdagen beslutade om i våras fanns väldigt många bra inslag, men är det inte dags att också ta vara på den väldiga potential för folkhälsan som ligger i ett mer aktivt friluftsliv? Alla barn och alla ungdomar i Sverige borde enligt min mening försäkras tillgång till friluftsliv precis på samma sätt som samhället lägger riktlinjer för vård, omsorg och skola.

Alla förstår säkert också att ansvaret för en friluftskultur i samhället inte bara kan läggas på varje enskild familj. Det behövs en motor och en samlande kraft för den fysiska aktiviteten för att man ska nå alla barn. I dag förlitar sig samhället främst på de ideella krafterna, som gör storstilade insatser, men det räcker inte. Betydelsen av friluftsliv, idrott och motion måste stöttas av hela samhället.

Med detta, fru talman, yrkar också jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer.

I detta anförande instämde Lennart Levi (c).

Länk till inlägget